it´s all like mondays to me

och dagarna bara rullar på.
bara sådär.
som de säger på jobbet, ibland känns det som det bara är måndagar och fredagar.
precis.

och det är höstkänsla och lurigt väder.
snart november.
halloween kom och gick.
det märks att man har äldre barn nu.
inte alls lika stor grej hemma.
inte ens från mig vad gäller filmgloendet, annars har ju traditionen bjudit att man sett någon lagom ryslig rulle med just halloween-anknytning.
men icke i år.

höstlov och sovmorgnar för vissa.
har lyckats snika åt mig en ledig dag på onsdag.
och så får man ju se fram emot fredag dårå.
halv jobbdag.
fyra timmar. känns helt ok.
därefter småland nästa.

jaha, det var väl allt.
förresten, kommer ni ihåg de automatiska gardinerna-från-helvetet på jobbet?
de som alltid kom ned när det var mulet och åkte upp när det var sol...typ.

har löst problemet på mitt  rum iaf.
har helt enkelt kopplat ur funktionen via en switch som jag lyckades snoka upp.

genialt säger jag.

hemmasafari

idag gjorde vi sannerligen inte skäl för våra dollars på jobbet.
i alla fall inte på förmiddagen.
stor fotoförevisning stod på programmet.
koda telefon på möte och  iväg till konferensrum.
glada kollegan tog emot i storviltjägaroutfit och med hembakad leopard-sockerkaka!

vad nu?
hela kontoret fått tokspel?

åh nej då.
inte alls.
men, kollegan var i Afrika i somras. Kenya och Masai Mara.
uppdraget var att fira en 60-åring och spana efter the big five.
de lyckades med båda uppgifterna kan jag säga.
vi kollegor fick nu ta del av de underhållande fotona i ett snyggt bildspel.
ihop med kaffe, frukt och hembakad kaka då alltså.

tråkigare onsdagsförmiddagar har jag genomlevt.

vad är det med Afrika egentligen?
vad är det som, trots inbördeskrig, fattigdom och generell misär, lockar med denna blödande kontinent?
jag har alltid,och jag menar alltid, haft en dragning till detta Afrika.
till dess natur och savann.
de enorma slätterna och den gröna djungeln.

det sista vilda djurlivet.
den sista fronten, låt vara rätt moderniserad, mot en svunnen tid.
men det Afrika min farmor läste högt för mig om finns naturligtvis inte mer.
det Afrika så som det borde vara är ett minne blott.
det Afrika vi ser idag lider nödens nöd.

men kollegans bilder visar ändå att det finns små små korn av det där avlägsna, mytomspunna och skimrande.
som ett gyllene eldorado.


min hemliga dröm; att få sitta mitt ute på den väldiga savannen och blicka upp mot himlen, känna luften och vinden.

fram till dess får vi hålla till godo med paul simon och under african skies

tisdagar

någonstans har någon använt några medel till att undersöka det här med tisdagar.
eller veckodagar i allmänhet.
resultatet kan möjligen vara något överraskande (iaf för alla som bespottar måndagar intill förbannelse)

nu ska ni höra, måndagar - då minsann lever man kvar med helgen i färskt minne och därför kan den inte dissas helt fast läget som startdag på en vecka skulle kunna vara bra.
onsdagar då? jo, då kan man om man tittar vääääldigt noga skönja en viss punkt där veckans vändning inträffar. sedan har det också konstaterats att på just onsdagar är man väldigt effektiv och får saker gjorda.
torsdagar - ser man oftast tillbaka på det man fick gjort under onsdagen, och dessutom börjar en föraning om förestående fredag smyga sig in ju längre dagen rullar på.
fredag - behövs väl knappast nämnas, men då rullar helgkänslan in redan under förmiddagen och allt...ja nästan allt känns plötsligt lite lättare.

men så var det tisdagen då.
en dag som liksom bara finns där.
en dag i ett sorts ingemansland.
en dag som inte hör vare sig till det förflutna eller kommande.
en tråkdag då mycket dessutom kan kännas tungt och  meningslöst.
en nonsensdag.

en grå dag helt enkelt.

och precis så känns det idag.
idag dessutom med en släng av tandläkarväder.

returen

och det finns väl inget som direkt talar emot att hempromenaden från kneget inte kan bli rätt underhållande den också.
musikfiler på random i telefonen är alltid spännande.

ny vecka knackar på

inget är som att piggna till under morgonpromenaden till jobbet med Gun´sRoses´version av "knocking on heavens door" i öronen.

gitarrsolon gör dig garanterat klarvaken.

dagens i-landsproblem

höst och vindar.
kalla och bistra.
man kan riktigt känna hur temperaturen bara på några få veckor har börjat anpassa sig till mer normal höst.
bort med de ljumma kvällarna.
bort med den lilla lilla gnuttan av sensommarkänsla som vissa dagar faktiskt har insmugit sig.

fram istället med problemet hur klä sig för att vara rustad inför höstvädret.
inga problem egentligen.

nu är det dock så att jag har förmånen att ha i min ägo en rätt snygg rock.
och en rätt snygg skinnjacka.
båda göre sig ganska perfekt med tillhörande halsduk.

men vilken ska man välja?
båda lika snygga och attraktiva i detta gamlejons ögon.
trivs liksom i båda.

varannandags-metoden?

lite mer om döden

apropå begravningen jag var på i förra veckan.

märkligt hur sådana tillfällen ska till för att man än en gång börjar fundera på hur skört livet i denna form är.
dagarna och tiden har ju annars en tendens att rulla på.
vi, jag, tillåter oss sällan att tänka det otänkbara.
eller behandla den rädsla som kanske finns inför döden.

istället springer jag mot rött ljus över gator.
håller kontroll på en bil i hög hastighet på motorvägar.
utsätter mig för vissa risker.
låtsas som att det andra inte finns.

jag är både pappa och partner.
ett sorts ansvar mot dem jag älskar.
att se till att vara här på jorden så länge jag bara kan.

jag sticker inte under stol med att döden skrämmer mig.
kanske är det en form av dödsångest.

men det finns så mycket kvar att göra här i livet.
livet som jag älskar så ofantligt, trots med- och motgångar.
i goda tider som i kärva.

det är läskigt att tänka på döden.
komma i kontakt med den, om det så bara handlar om att vara gäst på en begravning.

jag är en rätt lugn och sansad person.
det känns som att mycket lite kan få mig i den värsta obalansen.

men det här med döden...

...det skrämmer.

jag såg på fotboll, vilken kväll!

vilken match det blev!
jag trodde ärligt inte att en sådan rapp och spännande match skulle kunna gå att uppbringa i mörka oktober när höstkylan för varje dag klämmer åt sina långa klor runt vårt land.

å jag satt ju där i min ensamhet.
med kaffekopp och en burk nyöppnad Cream (testdricka som smakade förträffligt gott).
svagt mutter för mig själv när di blågule missade en halvchans eller ställde till det för sig i försvarslinjen.

när Källström stegade fram till frisparken mumlade jag rakt ut i luften; "och så går han fram och skruvar in den i krysset...fy fasen vad läckert det vore!"
och vad gör karln!?
precis vad jag och tusen andra fotbollsnördar ville.
härligt.

ett tag såg det mörkt ut, för att förbytas i rena tokglädjen och något man inte trodde var möjligt.
nu är vi i EM.
nästa sommar blir snygg, rolig och spännande.

det enda jag saknade den här kvällen var Vackra A i ena hörnet.
med sina stickgarn, sittandes där och klurigt men kärleksfullt häckla mitt engagemang och nörderi för denna sport.
hennes humor är sylvass och kommentarerna träffande giftiga.

med alla superlativ och liknelser som strömmade ur både min och kommentatorernas munnar hade hon haft en högtidsstund att vända och vrida på uttycken.
till mitt stora nöje.

hon får en ny möjlighet nästa sommar.

för nu är vi i EM.

ja jäklar.

fåfängans pris

jag vet att Vackra A nämnde det ett par gånger, men man borde verkligen ha en inre röst som hjälpte till också.
att stassa runt i nyinköpt ull/akryl-kofta har sitt pris.

för att citera Elaine i Seinfeld: "the heat! my god the heat!!!"

speciellt på långt förmiddagsmöte i konferensrum modell mindre utan fönster.
säg såhär; jag var den förste att räcka upp handen och anhålla om en femminutare/kaffebreak.

men visst känner man sig stilig.
the old fashioned way.
klassisk engelskt brun med knappar.
fattas bara skinnlapparna på ärmarna.
passar dessutom för jäkla bra till nya glajjorna.
om jag får säga det själv.

vad väntar härnäst?
pipa och konjak i biblioteket?

se där, är det inte professor Higgins jag ser?

kvällsläge

lång dags färd mot måndagskväll.
that´s a workwrap.
nu tar jag kväll.

äntligen.

men först; det obligatoriska stoppet för att stödköpa mjölk...och säkert kaffe också..

i övrigt solovecka i lyan.

dessa måndagar alltså

nu var det ju en sådan igen.
upp som en piggelin (yeah right..) och iväg längs motorvägen norrut 05.00 direkt till kontoret.
lika underbart skönt att köra nedåt mot smålandet, lika för djävligt är det att lämna det och köra in östergötlandet.

tröttheten, den tröttheten.
inget är som den en måndag när hösten härskar.

trots det gör jag det om och om igen.
i kärlekens namn och högst frivilligt.
för att få ha henne en extra liten stund i min famn.
ligga intill den varma kroppen och känna att tillvaron ändå är precis så fantastisk underbar som den bara kan bli med henne i mitt liv.

hundra mil och hundra åter.
inga problem.

my love.
my life.
my precious.

och så får jag väl se till att komma i säng lite tidigare ikväll dårå..
gnällpelle.

trängs och ha lite kul

ja vi var till Ullared igen då.
hos Boris och co.
till höger och vänster hojtas det om hur förskräckligt det är att åka dit, trängas och lida och allt det där.
och aldrig hittar man det man ska.
jag säger att det är bara trams att tycka så.

det är en störtskön utflykt, ett riktigt äventyr.
en riktig upplevelse och är man två (eller flera) på samma våglängd kan det omöjligt misslyckas.
jag tror Vackra A tycker att jag kvalar in hos den gillande skaran.

var annars kan man glo på folk?
vanligt folk, riktiga hillbillies och till och med de som vill vara lite förmer.
det finns plats för alla.
märks inte minst när kundvagnarna är slut och kön in verkar sträcka sig in i oändligheten. (jag ska erkänna att yours truly just vid detta tillfälle lät undslippa sig några mumlande gnälliga ord..som lika snabbt glömdes bort när kön trollades bort som genom ett magiskt under)

om jag handlade något?
lite smått och gott som det brukar heta.
någonstans gillar jag nog själva utflykten som sådan mer än att jag måste handla.

men gott folk, var hittar man annars snygga nya glajjor för under 700-hundringen inklusive undersökning?!?
ja inte på GeKås kanske, men väl hos intilliggande optikernasarn som kör med lockpriser och löpande-band-principen.
herregud, jag ser ju som en örn nu.
detaljerna vetni!
och så ser de rätt tuffa ut.
faktiskt.

ja det var väl en mycket lyckad dag då får man säga.

fast vi hann inte med erotik-outleten.
himla synd var ju det då.

kontraster

fredag och ett vackert höstväder visar plötsligt sitt ansikte.
sitter i ett litet kapell, mitt i en gammal kyrkogård där bastanta, vackra och väldigt gamla gravstenar huserar. det är begravning för en moster.
en omtyckt moster, och i takt med att en psalm spelas så tänker jag på gamla minnen från uppväxten, när jag och brorsan och morsan var på olika utflykter ihop med vår moster och hennes barn.
plötsligt känns det nästan som igår.

från min position, lite på sidan, i kapellet kikar jag i smyg på min släkt och det slår mig att det är första gången på gud vet hur många år den här delen av släkten är samlad.
jag ser kusiner som växt upp till 2-meterspersoner när de i stort sett var lillknattar i blöjor sist jag hälsade på dem.
visst är det väl märkligt att det ska krävas mindre trevliga omständigheter för att man ska ses igen?
speciellt när kaffet efteråt bjuder på uppsluppenhet och behagligt samkväm.
man liksom undrar hur vi fungerar egentligen.

men begravningsakten var fin.
man måste bara tycka om en sådan tillställning när den avslutas med tom jones och "she´s a lady" i högtalarna.

ost för böfvelen!

har blivit helsåld på ost just för tillfället.
gouda måste det vara.
just gouda.

för jäkla gott!

jag skyller på särbon som dragit ned mig goudaträsket.

kulturpretto

tranströmer drar hem nobelpriset och sverige jublar.
kultureliten också. (birro lär väl gå glädjebananas)

jag säger: kul att priset stannar i sverige, och nej jag har inte läst ågot av denne kulturikon.

men visst vore det roligare om peter englund hade tvingats att läsa upp björn ranelids namn?

cykelmekarskjortan på

fick anta den avancerade rollen av cykelmekare igen till en av ungarnas cyklar.
eftersom det skedde relativt snart efter hemkomst från jobbet glömde jag sonika att ta av mig fina skjortan.

real clever.
not.

men se på fan; jag klarade det.
både däck och skjorta.

undrens tid och allt det där.
joråsåatt.