fredag och ett vackert höstväder visar plötsligt sitt ansikte.
sitter i ett litet kapell, mitt i en gammal kyrkogård där bastanta, vackra och väldigt gamla gravstenar huserar. det är begravning för en moster.
en omtyckt moster, och i takt med att en psalm spelas så tänker jag på gamla minnen från uppväxten, när jag och brorsan och morsan var på olika utflykter ihop med vår moster och hennes barn.
plötsligt känns det nästan som igår.
från min position, lite på sidan, i kapellet kikar jag i smyg på min släkt och det slår mig att det är första gången på gud vet hur många år den här delen av släkten är samlad.
jag ser kusiner som växt upp till 2-meterspersoner när de i stort sett var lillknattar i blöjor sist jag hälsade på dem.
visst är det väl märkligt att det ska krävas mindre trevliga omständigheter för att man ska ses igen?
speciellt när kaffet efteråt bjuder på uppsluppenhet och behagligt samkväm.
man liksom undrar hur vi fungerar egentligen.
men begravningsakten var fin.
man måste bara tycka om en sådan tillställning när den avslutas med tom jones och "she´s a lady" i högtalarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar