lite mer om döden

apropå begravningen jag var på i förra veckan.

märkligt hur sådana tillfällen ska till för att man än en gång börjar fundera på hur skört livet i denna form är.
dagarna och tiden har ju annars en tendens att rulla på.
vi, jag, tillåter oss sällan att tänka det otänkbara.
eller behandla den rädsla som kanske finns inför döden.

istället springer jag mot rött ljus över gator.
håller kontroll på en bil i hög hastighet på motorvägar.
utsätter mig för vissa risker.
låtsas som att det andra inte finns.

jag är både pappa och partner.
ett sorts ansvar mot dem jag älskar.
att se till att vara här på jorden så länge jag bara kan.

jag sticker inte under stol med att döden skrämmer mig.
kanske är det en form av dödsångest.

men det finns så mycket kvar att göra här i livet.
livet som jag älskar så ofantligt, trots med- och motgångar.
i goda tider som i kärva.

det är läskigt att tänka på döden.
komma i kontakt med den, om det så bara handlar om att vara gäst på en begravning.

jag är en rätt lugn och sansad person.
det känns som att mycket lite kan få mig i den värsta obalansen.

men det här med döden...

...det skrämmer.