tisdagar

någonstans har någon använt några medel till att undersöka det här med tisdagar.
eller veckodagar i allmänhet.
resultatet kan möjligen vara något överraskande (iaf för alla som bespottar måndagar intill förbannelse)

nu ska ni höra, måndagar - då minsann lever man kvar med helgen i färskt minne och därför kan den inte dissas helt fast läget som startdag på en vecka skulle kunna vara bra.
onsdagar då? jo, då kan man om man tittar vääääldigt noga skönja en viss punkt där veckans vändning inträffar. sedan har det också konstaterats att på just onsdagar är man väldigt effektiv och får saker gjorda.
torsdagar - ser man oftast tillbaka på det man fick gjort under onsdagen, och dessutom börjar en föraning om förestående fredag smyga sig in ju längre dagen rullar på.
fredag - behövs väl knappast nämnas, men då rullar helgkänslan in redan under förmiddagen och allt...ja nästan allt känns plötsligt lite lättare.

men så var det tisdagen då.
en dag som liksom bara finns där.
en dag i ett sorts ingemansland.
en dag som inte hör vare sig till det förflutna eller kommande.
en tråkdag då mycket dessutom kan kännas tungt och  meningslöst.
en nonsensdag.

en grå dag helt enkelt.

och precis så känns det idag.
idag dessutom med en släng av tandläkarväder.